torsdag, mars 22, 2007

Maratonveckan snart över

Det här är absurt. Jag kan inte njuta av roliga saker när jag har så överfullt med arbete, allt får en flavour av arbete. Konstant dåligt samvete har jag också för jag borde hinna med mer, för alla väntar sig mer, vill ha mer. Det här ett yrke som fordrar eftertanke men tid för det saknas.

Nu har jag lagt fyra undervisningstillfällen bakom mig, två sammanhängande föreläsningar, en dag med efterläsning av studenternas övningsuppgifter och en potpurriomgång då jag samlat ihop olika bitar som blev över. Nöjd? Över studenternas insatser ja, över mina inte helt och hållet nej, men ibland blir det inte bra när omständigheterna är emot en - en rejäl vårförkylning bildar inte god grund för preparationer.

Min uppgift att skapa bra pedagogisk design för den studentaktiva delen blev i varje fall riktigt lyckad, bra fokus som gav lagom god ledning för deras egna samtal. Jag ser läraruppgiften mer i det ljuset - att skapa goda förutsättningar för studenterna att bygga kunskap. Men det tog lång tid att lokalisera lämpliga arkitekturfotografier på internet som gav tillräcklig näring för tanken, eftersom de sällan läggs ut pga copyrightproblematiken. Jag är inte helt nöjd med benämningen "grupparbete" för det som de ägnar sig åt, jag upplever den som en aning gymnasialt. Vad är det för fel att kalla dem egenledda seminarier? Det ger mer empowerment-känsla och är en akademisk pedagogisk term.

Dagens magisterseminarium blev mycket lyckat, bra diskussion, utmärkta idéer ventilerades, god input från alla.

Eftersom jag fått besked att jag fått ett paper antaget till internationella konsthistorikerkongressen i Melbourne i Australien ägnade jag en del av kvällen åt att söka möjliga stipendier på internet. Det kurerade euforin över det hedersamma att få mitt förslag antaget. Det visade sig att det nästan är omöjligt för den som inte är student, doktorand eller har disputerat de senaste fem åren att få reseanslag.

Vart ska vi andra ta vägen? Är det inte meningen att humanister och universitetslärare ska få ta del av forskningsfronten vid konferenser? Ska vi dömas till att behöva tugga om det vi själva lärde oss på grundutbildningen tills vi fyller 65, eftersom humaniora betraktas som kulturell glasyr av politikerna. Det tar sån tid, dagar, att lokalisera något stipendium att söka, dessutom behöver man flera möjligheter eftersom man naturligtvis inte är garanterad att få pengar. Ett halvt lektorat erbjuder inte direkt något lyxliv och definitivt räcker lönen inte till en flygresa fram och åter till Australien. Jag vill dit! Jag vill krama koalor! Jsg vill pröva scuba-diving vid ett rev! Jag vill! Jag vill! I-landsproblem?

2 kommentarer:

Eibon sa...

Trots att jag inte har en skärva av din arbetsbelastning skulle inledningen till ditt inlägg kunna vara min.

Att tvinga mig själv att inte låta dygnets alla timmar bli potentiell arbetstid verkar funka.

Och att träffa handledningsgruppen igår gjorde mirakel för motivationen.

En australiensemesester är troligen PRECIS vad du behöver för att bli som folk igen ;)) Köp en trisslott!

Bi sa...

Jag ska köpa trisslotter varje vecka från och med nu! Eller också kan jag lägga pengarna jag ska köpa trisslotter för i en burk så kanske de räcker till resan? Jag hade tänkt bara läsa och gosa till påsk, men då damp en ny dödlinje ner som säkert äter upp minst en till två dagar. Blähhh. Jag måste vara masochist för att ägna mig åt detta!