söndag, mars 18, 2007

... och en disputation

I fredags disputerade min uppsaliensiska doktorand med stor framgång på en mycket bra avhandling. Det var en underbar om än jäktig dag för en råförkyld handledare. Disputationen ägde rum i Gustavianum minor som var fullsatt. Det satt personer till och med i fönstersmygarna. Jag fotograferade intensivt inledningsvis och lyssnade sedan spänt.

En disputation är en examination och fyra personer har inflytande över utgången: en opponent och normalt tre betygsnämndsledamöter. Den förre gör en kritisk läsning av avhandlingen och grillar doktoranden vid disputationen, de senare lyssnar och bedömer dels avhandlingen som sådan, men också doktorandens sätt att försvara den.
Diskussionen var bra, utmärkta frågor från opponent av ett slag som gav åhörarna mycket också om de inte hunnit läsa boken. Hela den akten tog drygt 2,5 timma.

Efter disputationen ägde betygsnämndssammanträdet rum. Det tog ytterligare en timma, men eftersom avhandlingen var så bra tog överläggningen rätt kort tid. Behöver jag lägga till att den blev enhälligt godkänd? Som handledare sitter man med vid det samtalet och det är ett utmärkt utvärderingstillfälle också för den funktionären. Uppgiften är att svara på eventuella frågor. Efteråt fick jag det ärofulla uppdraget att meddela doktoranden och hans sällskap att han var godkänd samt ta med honom för att träffa betygsnämnden.

När det var avklarat ilade jag tillsammans med professorn till institutionen där vi slutförde en bildproduktion som skulle visas som en specialgåva till den nyblivne doktorn på kvällen: en musikalisk kompott som i stumfilmsinspirerat format skildrade hans väg in, genom och ut från forskarutbildningen. Det blev riktigt lyckat.

För den stackars doktoranden är dagen inte slut efter disputationen, då ska festen på kvällen förberedas dit kolleger, vänner och släkt är inbjudna. Den ägde rum i Orangeriet och eftersom det denna gång inte var minus 10 grader var det riktigt uthärdligt i byggnaden. Det var en mycket trevlig kväll det med, jag var placerad mellan min fd doktorand och hans opponent.

Både jag och hans andra handledare fick present av disputanden, hon en bok och jag ett par örhängen som alluderar på mitt namn: ett par gyllene bin från Palazzo Barberini i Rom. Urfina! Jag kanske borde tagit med mig dem, men eftersom jag var rädd att tappa dem efter vägen ner till Skåne fick de ligga kvar hemma och vänta på mig.

Nu stundar en intensiv undervisningsvecka i Lund.

2 kommentarer:

Eibon sa...

Hmm... låter spännande.

Det här med att disputera väcker dock en del frågor hos en fram tills nu oinvigd.

Risken finns alltså, att doktoranden INTE blir godkänd hos betygsnämnden?
Kan det inte bli lite obekvämt för de planerade festdeltagarna då? Att fira något som inte blev som man hade tänkt?

Eller är det kutym att ordna festen EFTER man fått reda på att man är godkänd? I sådana fall lär ju menyn alltid bestå av antingen hämtpizza, hämtsushi, eller hämtbugare från Mc Donalds. Vad som helst som går att fixa ihop på en halvtimme.

Bi sa...

Det normala är att handledarna och prefekten tar sitt ansvar, så att de inte släpper upp en avhandling som riskerar att bli underkänd. Men doktoranden har alltid rätt att gå upp mot avrådan och disputera ändå. Då kan det gå hursomhelst. Emellanpt har det hänt att en avhandling underkänts vid disputationen, t.ex. två gånger i Lund de senaste 15 åren. Dessförinnan hade det bara skett på 1920-talet i Göteborg.

Valet av opponent och betygsnämnd görs vanligen med omsorg - de ska inte ha ett horn i sidan varken till doktoranden eller handledaren eller institutionen, därtill ska de kunna något om ämnesområdet så att de kan göra en kvalificerad men rättvisande granskning.

Hittills i Lund har jag varit med på två disputationsluncher och en middag. Det varierar. I Uppsala är det normala middag på kvällen, så att doktoranden kan koncentrera sig på disputationen och slipper grubbla över hur lunchen ska gestaltas. Normalt tar doktoranden ut en kuvertavgift från festdeltagarna bortsett från professorn, prefekten, opponenten, betygsnämnden och handledarna som bjuds. Var och hur är upp till var och en.

Festen planeras INNAN man vet att man är godkänd, så det kan tänkas ha varit en tryckt stämning vid de fall då den underkänts.Det brukar höra till att man skämtar galghumoristiskt och ser festen som både ett möjligt gravöl och en segerskiva.