söndag, mars 04, 2007

Om min blogg alls mer blir läst...

beror det på sällsynthetsaspekten, med tanke på hur sällan jag klarat av att skriva något alls den senaste tiden. Förra rubrike är fortfarande förklaringen. Det är med tiden som med ett glas, gränsen mellan överfullt och fullt är hårfin men exakt. Ena minuten ryms allt utan problem, nästa väller det över kanterna. Som min väninnan brukar säga: Bi har antingen mer eller mycket mer att göra. Men det ska nog gå bra den här vårterminen också.

Nu när jag landat mitt Uppsalalektorat betyder det att jag inte längre behöver säga ja till allt som kan vara meriterande. Kursändring är på gång till hösten, jag ska hedra mina nuvarande åtaganden och sedan, metaforiskt sagt, stillsamt hoppa ut genom flygplansdörren, dra i snöret för att fälla ut fallskärmen och sakta singla ner till en stabil tillvaro.

Hädanefter ska jag fokusera mer på vad jag tycker är kul och givande och mindre på vad som kan anses vara en akademisk förtjänst. I synnerhet som de ämabla sakkunniga till den professur jag sökt vänligen förklarat mig a) minst docentkompetens (1 pers) och b) som mest professorskompetent. Vad mer kan jag begäran? Vad mer behöver jag? Så nu ska jag ta mig samman och i mars skriva en ansökan om docentur och lämna in den. Med TRE ytterst välrenommerade personer som alla förklarar mig synnerligen kompetent som sagt borde det gå snabbt att ordna den saken. Om jag bryr mig om att ansökan om att bli befordrad till professor vet jag inte, löneökningen är inte så stor och arbetsvillkoren exakt desamma som för lektor. Bleve det mer som för lärostolsprofessurer kunde det vara mödan värt.

Men, som sagt, för tillfället befinner jag mig i en situation vad deadlines angår som mest påminner om en häcklöpning. Först var det konferens i början av februari (1-2), sedan var det arbeta i Lund, sedan var det förbereda arbetsplatsseminarium (23 febr), därefter arbeta i Lund, åter hem för att förbereda slutseminarieopponentskap som ska ske 6 mars följt av offentlig föreläsning 10 mars, ett sammanträde i Stockholm 14 mars och en disputation (min doktorand) 16 mars, som avrundas med en föreläsningsvecka i Lund 19-13 mars på en helt nu kurs i delvis helt nytt ämne (ja, fortfarande inom konstvetenskap och arkitektur förstås, men nu handlar det om visual culture). Sedan kan jag dra efter andan, då arbetar jag "bara" heltid i april-maj.

Litet paradoxalt är det, rimligen borde det vara så att jag skulle skriva flitigt när det händer mycket i mitt liv att berätta om men det förutsätter pauser som är nog långa mellan aktiviteterna. Inte att de brassar förbi som lerduvor ur en lerduvekanon.

1 kommentar:

Eibon sa...

Jag tror att när för mycket händer är man alldeles för upptagen med att hantera verkligheten för att orka skriva om den med.

Att referera till verkligheten vid sidan om i en blogg känns, i alla fall för mig, som en upprepning av saker man klarat av och helst vill lämna bakom sig för att kunna ta tag i nästa projekt.

Så jag förstår dig fullt ut.