lördag, mars 31, 2007

SAS suger

När jag reste hem förra fredagen hade jag en mardrömslik upplevelse med SAS. För en gångs skulle kom flygbussen i tid och bara det borde ha fått mig att inse att ingenting skulle bli enkelt den kvällen. Vid ankomst visade det sig att bara två automater för incheckning och bagageuppdatering fungerade. Körna framför dem var långa med andra ord Jag ställde mig sist i en av dem och började tålmodigt invänta den stund då jag kunde bli av med min resväska.

I det ögonblick som jag nådde apparaten efter 10-15 minuters köande gick ett pipande larm och en röst hördes i hela terminalen: "Vi ber om er uppmärksamhet. På grund av inträffad händelse kan det vara förenligt med fara att vistas i lokalen. Får vi ber er att utrymma omedelbart." Jag tittade sorgset på automaten samtidigt som all personal raskt började gå mot utgången. Passagerarna tittade förvirrat på varandra och följde efter.

Det blev stockning vid utgångarna som består av snurrdörrar eftersom bara ett par personer i taget av den månghundrataliga skaran kunde ta sig igenom och ut. Hade en bomb exploderat hade vi alla varit döda. Varför Luftfartsverket inte stängde av och ställde upp dörrarna så att vi bara kunde störmma igenom undrar jag fortfarande. Lika undrande står jag inför det faktum att all personal bara stack utan att ens försöka assistera resenärerna. De var först ut!

Så småningom komm jag igenom slussarna och hittade till min stora glädje arbetskamrater från Stockholm som varit på konferens i Köpenhamn där. Varför de inte flög från Sturup är oklart, jag glömde fråga. Vi stod i småregnsdugget och väntade på att få information. Ingen kom. Efter ett tag såg jag flygplatspersonal med orangea västar och walkietalkies, gick fram och frågade och fick veta att två personer tagit sig in på flygplatsen på obehörigt vis. Nu letade de efter dem. Jag fick också beskedet att 19:15 flyget skulle landa vid 20-tiden pga försening som kunde bli värre i och med att de inte skulle få landa förrän denna incident var över.

OK. Med tiden avblåstes nödläget och vi fick gå in. De tycktes inte ha fått tag i de felande två personerna som jag kommer att utöva vodoo på eftersom de startade hela kedjan av olyckor. Eftersom nya människor anlänt medan vi stått ute och väntat, och emedan mina kamrater och jag valde att stå på behörigt avstånd från byggnaden för säkerhets skull så hamnade jag förstås sist i en lång kö till en av de två fungerande automaterna!

Nu vidtog 10-15 minuters kötid igen. Väl framme visade det sig att apparaten hade slut på bagagetaggar och jag fick gå till en markvärdinna i stället. Därefter gick det smidigt ett tag, jag lämnade in mitt bagage, fingeravtrycksmaskinen accepterade "slickepott" (om nu läsaren kan barnramsan) och så tog nästa led i köandet vid.

Eftersom ingen kunnat gå in genom säkerhetskontrollen stod det ett par hundra och köade där med. Tala om en kväll i väntans tecken. Det löste sig också med tiden. Nu var klockan tjugo i åtta, dvs snart den tid då planet skulle anlända. Själv var jag urhungrig och gick till den nya tapasbaren där mina stockholmskolleger resignerat slagit sig ner för att få något i sig och muntra upp sig med en piccolo rödvin. Själv höll jag mig till vatten i och med att det var länge sedan jag ätit, tog ett par tapas som var lätta att ta med sig ifall vi plötsligt skulle till utgången för att borda.

Jag mumsade nervöst på mina tapas och råkade i den allmänna stressen bita mig i underläppen rejält. Ajjjjj! Drack mitt isvatten. Inga meddelanden från högtalarna. Ingen rörelse vid gate 3 där övriga passagerare utom vi satt och hängde. Strax efter k 20: planet landar, resenärer strömmar förbi. Vi tar våra saker och tittar runt hörnet, inget händer. Vi sätter oss igen i tapasbaren. En av kollegerna gick runt hörnet strax efter åtta för att se om planet var på ingång. Då hade ett nytt meddelande dykt upp på skärmarna, avgången var försenad till kl 21 pga att ett tekniskt fel uppstått med det vilket krävde reparationer. Jag köpte en stor stark och en bytta oliver för att ha något att roa mig med. Vi fortsatte samtala, några gick iväg för att shoppa.

Tiden gick. Klockan blev 21. Efter en liten stund började folk strömma till gaten. Vi blev glada och trodde vi skulle få lyfta, men strax började också folk strömma tillbaka från gaten, nu med små vita lappar i händerna. Det visade sig vid närmare undersökning att SAS övergått till att dela ut vouchers på 100 kr så att folk kunde ta sig något att äta. Ety det tekniska felet krävde en reservdel som fanns i Köpenhamn och som skulle flygas till Stockholm för att därefter tas ned med det plan som SKULLE avgått 20:45. Vi fick möjligheten att att boka om till dagen efter, men jag tyckte det var så dags nu. Vi skulle i stället ombokas till det planet eftersom det skulle ta tid att byta reservdel.

Jag irrade runt ett tag på taxfreee och letade sedan reda på mina kolleger som nu förflyttat sig till den andra baren för omväxlingsskull. Innan dess hade jag talat med den markvärdinna som tog hand om passagerarna i detta kaos och föreslagit att SAS bjuder på minibusstaxi för Uppsalaresenärerna pga den försenade ankomsten. Detta utlovades, hon skulle kontakta dem strax innan planet lyfte. Tiden gick, vi blev alltmer hysteriskt humoristiska. Kl blev 22, men inget nytt plan kom. Varför? Jo, det hade uppstått ett tekniskt fel på det...

Avgångstiden försköts nu till 23:15, nota bene det tar 55-60 min för plan att flyga mellan Arlanda och Sturup. Det innebär att man redan då visste på Arlanda att inget plan skulle kunna avgå från Sturup eftersom det inte avgått från Arlanda än. Vi tittade på Jordan rättsläkare, vi åt mer chips, drack mer piccolos/öl/vatten etc och hysterinivån steg. Den arma markvärdinnan föreföll vara den enda i tjänst och sprang energiskt fram och åter och försökte muntra upp folk. Under hela kvällen blev hon hela tiden desinformerad av personalen på Arlanda som uppenbarligen inte ville avslöja vidden av problemen.

Strax före kl 23 när vi började samla ihop våra saker för att, optimister som vi var, bege oss till gaten så dök markvärdinnan upp och såg sorgset på oss. Öppningsfrasen löd: "ni kommer att hata mig för det här, men Arlanda vägrar att ställa upp med taxi, de säger att ni kan ta sista flygbussen halvett". Vi suckade och muttrade, men gav oss. Det var ju inte hennes fel att kollegerna på Arlanda var idioter som inte fått lära sig den viktiga frasen: "Kunden har alltid rätt".

Vid gaten visade det sig att planet ännu inte landat. Det landade vid halvtolv, först efter det kunde vi borda för hemfärd. Planet lyfte efter midnatt - vilket innebar att när vi landade gick de sista flygbussarna till Uppsala respektive Stockholm. Blev vi upplysta om detta faktum av personalen ombord? Nej. KOntaktade SAS bussförarna och bad dem vänta in oss? Nej. Blev vi tillfrågade om vi ville boka taxi? Nej. De bokade åt sig själva och struntade blankt i om passagerarna på det fullsatta planet kunde ta sig hem eller ej. Fick vi någon som helst information om något under hela kvällen utan att själv fråga först? Nej.

Eftersom det inte brukar finnas ordinarie trafik så sent på Inrikeshallen så fanns det inte tillräckligt med bilar där, särskilt inte till Uppsala. En sur markvärd ringde så småningom taxiremoten och efter ytterligare väntan kunde jag och två andra strandsatta Uppsalaresenärer slutligen ta oss hem och bestraffades av SAS genom att tvingas betala själva för förseningen. Taxi mitt i natten är nämligen inte billigt.

Hela kvällen och nattsömnen var förstörd, jag var inte i säng förrän kl 3 på morgonkvisten vilket också förstörde lördagen för mig. SAS stal ett dygn av mig, och anser inte att de behöver ge något i gengäld! Detta måste strida mot EU-reglerna och svensk konsumentpraxis. Åtminstone borde de inse att de är rökta som transportörer hos det dryga hundratalet passagerar som drabbades den här kvällen.

Morgonen därpå kl 9:31 kom ett epostmeddelande från SAS: "Er avgång har ombokats från kl 19:15 till 20:45, meddela om det orsakar besvär". Jag hittade det när jag vaknade vid halvelva på morgonen. Tror verkligen SAS att de kan skriva om verkligheten på det här sättet? Det visade sig också att en av mina medpassagerare till Uppsala i själva verket skulle flugit med 18-planet som blivit inställt! Så här behandlar SAS trafikanter mellan huvudstaden och Sveriges tredje största stad - Aeroflot hade skött det bättre!

Markvärdinnan på Sturup ska emellertid ha en eloge, hon var enastående och borde få dubbel månadslön för sin insats den kvällen.

Markvärden på Arlanda var sur som ättika och behandlade oss som om det var vårt fel att förseningar uppstått och att han tvingades arbeta över. Det finns ingen ursäkt för sådant beteende och det är symptomatiskt att det var en man som uppförde sig sämre än sin kvinnliga kollega.

Jag förväntar mig att SAS utan att ens fråga bjuder mig på en inrikesresa som kompensation för tidsförlust, ekonomiskt avbräck och lidande. Denna historia kommer att skicka till PLUS.

2 kommentarer:

Catharina sa...

Vilken otrolig berättelse! Jag tycker verkligen du ska skicka den till Plus och att SAS ska få skämmas ordentligt, och kompensera er med råge!

Camilla sa...

Instämmer med Catharina. Herregud, vilket hemskt sätt att behandla sina resenärer på! Jag hoppas verkligen att ni blir kompenserade.