tisdag, juli 31, 2007

Representations

Open University i England (deras nätuniversitet) har eget förlag och i deras utgivning finns många pärlor. Merparten av de bästa böckerna i högskolepedagogik hör dit, jag har flera i bokhyllan som ska läsas efterhand, och nu har jag upptäckt serien: Culture, Media and Identities. Den volym jag läst i den är tänkt att ge mig den teoretiska underbyggnaden för det paper jag ska presentera i Melbourne i januari nästa år på CIHA. Det är den mest pedagogiskt välgenomtänkta kursbok i Visual Culture som jag överhuvudtaget stött på. Författarna har förstått vikten för läsarens förståelse av att integrera övningar och exempelanalyser som stöd för presentationen. Fantastiskt! En sådan arkitekturteoretisk bok skulle jag vilja skriva själv.

För den student som tycker att modern teori är svårt och krångligt är detta den bok som denne ska arbeta sig igenom. Den hjälper läsaren lära sig teoretiserad analys. Överhuvudtaget är den rolig att läsa för vem som helst oavsett nivå. Den som har ont om tid, men som snabbt vill skaffa sig en grundläggande inblick i de teoretiska riktningar som ligger till grund för det tankesystem som utgör basen i studier i visuell kultur är den här gefundenes fressen.

Representations utgår från: semiotik och andra lingvistiska teorier, postkolonial teori, diskursanalys, maktteori, genusteori, "third space" m.m. Läsaren får en verktygslåda med ett urval begrepp vars användning tydligt visas upp i analysexempel. För den som redan snappat upp en del av detta innebär boken en födjupning och en ingång till än mer material. En lärare kan använda boken som grund med dess övningar för att sedan gå vidare och låta studenterna analysera annan empiri med samma redskap för att slutligen tentera dem på något nytt underlag.

För den som redan kan en del, så fungerar boken fördjupande. Den är nämligen inte bara refererande, utan också delvis nyskapande. Eftersom det finns metaresonemang förstår läsaren också bättre tanken bakom sättet att använda vissa begrepp på, hur det går till och varför. Den ger idéer till egna analyser som gör att man kan tänka på ett nytt sätt kring redan välbekant empiriskt material.

De sex matnyttiga kapitlen utgår i stort från samma teoribildningar, men genom att tillämpa dem olika och på skilda material så resulterar läsningen i en mer bestående praktisk förståelse för tolkningsprocesserna. Kapitlen tar upp: franskt efterkrigsfotografi, etnografiska utställningars poetik och politik, representationen av "den andre" (dvs i det fallet svarta), maskulinitet och genus i såpoperor. Även om bokens analysmaterial kretsar kring populärkultur finns inget som egentligen hindrar att att samma redskap används för analys av äldre "high art".

Om jag fick bestämma skulle jag låta A-studenter ha seminarier och grupparbeten utifrån Anne d'Alleva, Methods and Theories of Art History som också är pedagogiskt väl genomtänkt i sitt upplägg och lagom på den nivån. Medan B-studenterna skulle få arbeta med Representations. Därmed skulle studenterna kunna förberedas för att tackla teoretikerna i original på de högre nivåerna. d'Alleva's bok tar upp grunderna med stor bredd, medan Hall's bok ger en fördjupning och därmed progression inom ett urval av de teorier som hon också presenterar. Alla studenter skulle kunna få med sig ut en grundläggande metodisk och teoretisk skolning som leder till stärkt kritiskt tänkande.

Faktum är att jag undersökt möjligheterna att få arbeta vid Open University något år, jag tror det skulle vara lärorikt. Till skillnad från andra nätuniversitet, vårt eget lapptäcke t.ex., så är det en framgångsrik distansutbildningsanstalt. Skälet är att man satsat på kvalitet och på goda lärare.

2 kommentarer:

Catharina sa...

Åh, nu blev jag lässugen! Inget slår metod och teori. ....jag vet, jag är skadad ;-)

Bi sa...

Du skulle älska den här boken!