tisdag, augusti 14, 2007

Flitigt bi

Jag är nöjd med mig själv. Idag har jag inrättat en ny blogg - "fråga fröken" som ska användas för utbildningsfrågor. Förhoppningsvis fungerar den som avsett. Det ser ut som om jag till sist imorgon ska kunna erövra UpUnet-konto och därigenom bli en existerande människa vid Uppsala universitet. Fancy! En eftermiddag har jag också ägnat åt att redigera en beskrivning av Malmbergets kyrka som blev beställd men aldrig publicerad, men som nu, till sist verkar bli det - hurra!

Och jag har varit på bio med min bästa väninna sedan många, många år tillbaka (folk tror ibland vi är tvillingar) för att se Venus, där en åldrande Peter O'Toole (en gång stilig Lawrence of Arabia, en film som rekommenderas) spelar en gammal snuskhummer till skådespelare som går in i en tvetydig relation med sin jämnåriga skådiskompis systerdottersdotter spelad av Jodie Whittaker. Hon är inte Guds bästa barn hon heller och båda försöker utnyttja situationen och varandra maximalt, men samtidigt i detta spel hittar de så småningom fram till människan bortom all förställning. Hans sista levnadsår blir lyckligt och hon utvecklas från en trulig brutta till en mogen kvinna genom detta möte över generationsgränser.

Det måste sägas att filmen inte är det minsta sentimental och skådespelarinsatserna något utöver det vanliga. Det var synd att det bara var sju personer i hela biosalongen. I en scen reciterar O'Toole "Shall I compare thee to a summer's day" så att det springer små kalla möss längs ryggraden. Klicka på länken och läs hela dikten - du död, var är din udd? Även Shakespear blev gammal, men vad spelar det för roll? Vanessa Redgrave gör en liten, men gripande roll som O'Tooles skådespelares fd hustru. Vill ni ha äkta romantik with warts and all - se den här!

Nedan har ni Peter O'Toole i sjuttioårsåldern som Maurice Russel i Venus och som den dramatiske snyggingen i Lawrence of Arabia. Med filmen blir det lättare att inse att det är personen är densamme oavsett ålder och att vi alla blir gamla - jäkligt fort! Det är vi längre tid än vi är unga faktiskt.

2 kommentarer:

Catharina sa...

Låter intressant. Ska se om den finns på nätet. Vilka blå ögon! Fast, som du säger ska vi ju inte fästa oss vid utseendet. Personen på bilderna är densamma även om det är svårt att inse det. Undra hur jag kommer att vara när jag är 70. Hmm, förhoppningsvis kommer jag att sitta med en drink i handen vid någon tropisk strand och skriva reseskildringar på en miniatyrdator. Troligtvis kommer jag inte ens att behöva använda ett tangentbord utan kan tala eller föra tankedialog med datorn. :-) Ser fram emot den tekniska utvecklingen!

Bi sa...

Det där med åldrande är ju underligt. Vissa ser likadana ut men något mer skrynkliga, men man inser ändå hur de såg ut när de var 20. Andra är rätt oigenkännabara, de ändrar utseende mer radikalt. Två av mina fastrar som är i 70-årsåldern är bra exempel. På foton från när de var 20+ ser de mycket olika ut. Numera är det tvärtom, det syns tydligt att de är systrar. Än mer intressant är att faster A blivit nästan tvillinglik faster B som den senare såg ut när hon var 20+. Faster B är dessutom betydligt mer lik sig vid 20+ än vad faster A är. Hon var mycket mager som ung och såg därför mycket äldre ut än hon var på den tiden, så skillnaden är inte så stor. Själv tror jag att jag kommer att se ut som min mormorsmor (med tänder) med en del djupare linjer, men få egentliga rynkor.