söndag, augusti 05, 2007

Självbelöningarna duggar

Inte nog med att jag belönade mig med biobesök i fredags, igår belönade jag mig med att lura ut en av mina bästa väninnor på en modest krogrunda. Det gav mig möjlighet att inviga tre nya klädesplagg också, ett par vida Kathrine Hepburn-style-linnebyxor, ett nytt grönt linne och en ljust blågrön kofta som jag fångade på upp Noa-Noas rea häromdagen. Den är synnerligen gosig. Vi hade jättetrevligt och avhandlade gemensamma existentiella tjej-frågor, först på Katalin, sedan på Åkanten.

På Katalin råkade jag av misstag möta blicken hos en karl som gick förbi utanför uteserveringens däck. Han uppfattade det som något slags invit. Plötsligt dök han upp vid bordet invid oss med ett glas coca cola och försökte inleda flirt med mig. Ett problem som vi löste genom att betala och gå. Min väninna hade omåttligt roligt åt incidenten eftersom jag precis innan hade beklagat mig över att jag inte vet hur man ska bete sig för att fånga mäns intresse och att jag sällan eller aldrig registrerar hur de reagerar på mig.

Eftersom hon bor i Gamla Uppsala och det är bökigt att ta sig dit sent på kvällen sov hon över på min solsäng. Efter sovmorgon och frukost på balkongen gick vi så småningom ner på stan. Där var långlördag och många klädaffärer var öppna. Hon lyckades behärska sig och ögonshoppade bara, medan jag föll för det ena plagget efter det andra. Till mitt försvar vill jag bara påpeka att, det mesta var billigt, att modet kommer att bli litet mer påtagligt annorlunda, att det snart kommer en ny hösttermin och att jag föredrar att ge intryck av att leva i detta decennium och inte i det föregående när jag möter mina studenter.

På Indiska hittade jag en brun långtröja med huva, låter inte så spännande, men min väninna som såg den först sa omedelbart att det var en typisk bitröja. Det hade hon faktiskt rätt i, så den slank med, tillsammans med ett par osannolika mässingsörhängen som är jättestora med dinglande småhängen. De är kuliga. Ingendera går att hitta på hemsidan.

På Dea hittade jag på rean en jättesnygg svart stickad klänning för en dryg hundralapp. Sedan avrundade jag med att gå in på Esprit och köpa en ny top som bara var obeskrivligt charmig. Tyvärr kan jag inte länka till en bild på den eftersom det tycks vara något fel med deras hemsida, när man klickar på kategori blinkar den till men det kommer inte upp något. Det enda jag lyckas med är att få fram reasidan, däremot inte den nya höstkollektionen.

Örhängena bär jag just nu med den indiskinspirerade gula tunika med byxor som jag köpte i juni. Eftersom tyget är riktigt tunn bomull, så är det först ikväll som vädret lockat till att bära den. Det faktum att jag faktiskt varit fyra av mina sex semesterveckor på landet där eleganta saker inte platsar har lett till att jag nästan inte burit mina nyaste kläder alls. Förargligt. Men jag får väl ta med dem till Melbourne i stället, där det kommer att vara sommar i januari, yippi!

2 kommentarer:

Camilla sa...

Jag har skrivit det innan, det finns inga bättre självbelöningar än de som man investerar i för sitt eget ytliga välbefinnande (det blev konstigt formulerat, men jag tror att du förstår vad jag menar ändå).

Vad det gäller att fånga mäns intresse, och att förstå när de faktiskt är intresserade, är du inte ensam om att inte ha listat ut. Niclas förhavanden fascinerar och förbryllar mig fortfarande efter snart 6,5 år tillsammans. Klyschan att kvinnor är från Venus och män är från Mars är så sann att det är skrämmande. Hur kan vi fungera så olika?

Ett boktips är Neil Strauss "The Game" - en självhjälpsbok som lär ut förförelsens alla knep för män. Jag har själv inte läst den, men förstått att många män blir inspirerade av den (en del använder den t.o.m som en manual). Jag planerar att läsa den eftersom jag tror att den kanske kan ge några svar på hur män kan tänkas gå till väga då de är ute efter att fånga en kvinnas intresse.

Bi sa...

Hmm, det var förstås en idé - att försöka rekonstruera hur män tänker bakvägen. För jag förstår ofta inte hur de tänker eller varför de reagerar som de gör. I stället står jag där ytterst förbryllad och undrar vad jag sagt eller gjort för fel.