lördag, juli 16, 2011

Gällivare

Så har årets egentliga semester börjat. Eventuella inbrottstjuvar som vädrar morgonluft ska veta att jag har lägenhetsvakt under min frånvaro - ha! Imorse flög jag till Gällivare, landade vid lunchtid. Soligt, men litet svalare, litet drygt 15 grader. Möttes av förtjusta föräldrar på flygplatsen.

Utöver att handla mat för två veckor (vi ska testa den nya nordiska dieten) shoppade vi kläder på en utförsäljning. Det är en butik som heter Spara och Slösa som går i graven och som etablerades i Malmberget medan jag fortfarande var i tonåren, senare flyttade den till Gällivare. Jag minns att innehaverskan vågade saluföra Marimekkokläder. Boutiquen uppfattades som litet finare på den tiden och var dyrare än andra klädaffärer. Att döma av de kläder som nu fanns att köpa med 90% rabatt, så har hon aldrig gett sig in på någon ordentlig rea. De flesta av plaggen härrörde från 80-90-talet! I varje fall hittade jag ett par svarta linnebyxor och ett par blå bomullsbyxor, som var helt okey, varken vintage eller  hopplöst ute.

Vi åt lunch också på en thairestaurang som finns här sedan några år tillbaka och som är riktigt bra. Det kulinariska utbytet har sannerligen förändrats också här. Jag minns när en pizzeria etablerades på 70-talet. Vid speciella tillfällen kunde man kosta på sig att äta där, men inte var det ofta. Länge var pizzerian den enda restaurang som erbjöd ickesvensk mat i den här delen av landet.  Att det nu finns thaimat är i sig inte konstigt, för 5-6 år sedan fanns både en kinesisk restaurang och en indisk. De blev dock inte långlivade, om det beror på att kunderna svek eller på att innehavarna fann vintrarna för kalla vet jag inte. Men thai verkar vara här för att stanna.

Numera har pizzakulturen utvecklats och fått en helt egen svensk prägel med fyllningar som ingen italienare skulle komma på idén att använda. Det vill säga svensk som geografisk beteckning snarare än nationell eller etnisk. Pizzeriorna drivs ju normalt idag av alla nationaliteter utom svenskar och italienare, vilket satt spår i form av säregna cross-overkompositioner. Skaparlustan verkar ändlös. Varför det inte går att få tag i genuin turkisk pide är dock en gåta.

Det tog tre timmar innan allt var inhandlat och vi kunde rulla vidare inåt fjällvärlden.

Inga kommentarer: