fredag, december 14, 2012

Händelserik Lucia

Gårdagens Lucia blev verkligen späckad.

På morgonen ett sonderingsmöte med prorektor inför 1 januari då jag tillträder uppdraget som Rektorsråd för kultur vid Uppsala universitet. Det viktigaste inslaget var kanske inbokande av mötestider för våren då jag hoppas på att ha intressanta nyheter att förmedla och nya spännande projekt att diskutera.

När vårt möte var över hastade han iväg för att ta emot Nobelpristagarna som av tradition håller en offentlig föreläsning vid Uppsala universitet på Luciadagen. Själv vandrade jag iväg till universitetsbiblioteket för att få min dos av det Luciatåg med universitetspersonal som årligen äger rum kl 9:30 i A-salen. Det var som vanligt mycket stämningsfullt och välsjunget. I tåget gick utöver Lucia även tärnor, en pepparkaksgosse och stjärngossar. På gallerierna spelades trumpet och där sjöngs det med i en kanon. Det är alltid lika fantastiskt att höra röster fylla det stora rummet från olika håll - ett slags analogt, manuellt stereoljud :).

Efter lussetåget en fikapaus med min bästa väninna på Alma och sedan lyssnade vi på kemipristagarens föreläsning i Universitetshusets aula. Om jag påstod att jag hängde med i allt skulle jag ljuga, men det gjorde jag inte när Derrida föreläste på samma plats för många år sedan heller. Men även om detaljerna undslipper en finns det annat att reflektera över som fantasieggande benämningar som chimeric receptors och hans visuella språk i Powerpointpresentationen med färglagda diagram av olika slag.

En Chimera är för övrigt ett mytologiskt hybriddjur som man under Antiken trodde fanns i den outforskade delen av världen. Djuret hade lejonhuvud, getkropp och ormsvans samt sprutade eld. Enligt en hypotes var det ett område i Lykien nära kusten där eldslågor slog upp ur hål i jorden som gav upphov till myten.
Ian Holm as Bilbo Baggins in Peter Jackson's T...
Ian Holm as Bilbo Baggins in Peter Jackson's The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring. (Photo credit: Wikipedia)

För min del gick dagen vidare med mytologiska förtecken kan man säga då jag med ett gäng goda vänner gick på The Hobbit så att vi efteråt kunde äta en bit mat och diskutera filmens förtjänster och nackdelar. Den kändes på intet sätt lång, men måste sägas vara en variant på Tolkiens saga om Bilbo eftersom en del av händelserna i den omarbetats. Troligen pga att man inte tyckte att de var filmiska nog eller att de var för barnsliga. Redan Tolkien omarbetade 1947 Bilbo efter det att Sagan om Ringen kommit ut för att den skulle hänga bättre ihop med den senare.

Mina mest kritiska synpunkter är att filmen vacklar mellan situationskomik och storslagen epik på ett litet märkligt sätt. De komiska inslagen hör samman med boken som var riktad till barn ursprungligen, medan det episka knyter an till Sagan om Ringen och har ett påtagligt vuxenstuk. Musiken användes också för att skapa bryggor över till den senare filmen. Vidare gav inspelningstekniken med HD-upplösning  filmen en känsla av datorspelsscenografi. Det blev helt enkelt för skarpt i vissa lägen, vilket gjorde att miljöerna såg onaturliga ut. Scenen med Gollum var utan tvekan höjdpunkten i filmen, man kan bara inte låta bli att paradoxalt nog tycka om detta obehagliga odjur med hans stora ögon, livliga mimik och hans konversationer med sig själv. Här ska inte bli en spoiler, därför avstår jag från att skriva mer om filmen nu.
Enhanced by Zemanta

Inga kommentarer: