fredag, februari 01, 2013

Barndomens boklåda och Florensjukan

Jag undrar om jag inte drabbats litet grann av Florensjukan, fast i förhållande till böcker. Det känns som om jag aldrig tidigare har haft tillgång till så många böcker som nu, men kommer mig inte för att läsa i den utsträckning som jag brukat. De finns överallt. Hemma står två överfulla bokhyllor, en med olästa romaner och en med oläst kulturhistorisk facklitteratur. Tilläggas bör att jag totalt har 18 hyllmeter mestadels lästa böcker. Kulturhistoriska hyllan undviker jag numera visligen att fylla på. I varje fall har jag med viss beklagan lämnat Clio som stått för största delen av inflödet.

Den andra bokhyllan däremot matas med ny litteratur fortlöpande i en takt som råkat i obalans med tillgången på lästid. Inte fylls den bara på av mig heller. Nej, utöver de bokshoppinganfall som jag drabbas av ibland, så lånar min bästa väninna böcker åt mig i en strid ström. Mest deckare, vi gillar båda deckare som tidsfördriv. Men jag som ändå är en snabbläsare för en ojämn kamp med att nolla antalet inlånade böcker. Snart står de i dubbla rader på djupet.

När jag växte upp bestod bokhandeln i Gällivare av en pappersbutik som också hade en liten hörna med skönlitteratur. Ibland undrade jag om bara jag handlade där. Utbudet var med andra ord begränsat, eller om man så vill hanterbart. Sedan fanns förstås också Folkbiblioteket i Folkets Hus att tillgå och även skolbibliotek.

Storleken på skolbiblioteket var avhängigt nivån. Jag kan inte erinra mig att min lågstadieskola som fanns i bottenvåningen på ett av punkthusen ens hade något. I fjärde klass gick jag på Centralskolan, som sedermera sprängdes. Det var ett nöje som är få skolelever förunnat att uppleva. Det var inte följden av någon terrorattack, skolan låg helt enkelt på rasriskområde över gruvan i Malmberget. Så här i efterhand kan jag i stället beklaga denna nödvändighet, för det var egentligen en fin funkisbyggnad.

Nåväl, skolbiblioteket låg i ett litet rum minns jag, där lånetiderna var schemalagda. Vi fick gå dit torsdag kl 14 och låna högst sju böcker åt gången. De räckte över helgen. Sen var det bara att vänta till nästa lånetillfälle. Efter några månader fick jag börja om med böcker jag redan läst.

Min klass fick efter ett år flytta till den nya Finstaskolan. Där fanns det i varje klassrum en bokhylla och den fylldes aldrig på med nya böcker. Det var bara att läsa om. Min favoritbok var Ökenstormen. Jag älskade den högt. När vi skulle gå ut femman och byta klassrum var det en stor tragedi. Min lärare förstod hur viktig den var för mig och gav mig ett exemplar i present när hon slutade.

Först på högstadiet fick jag tillgång till ett rejält skolbibliotek, som inte bara innehöll barn- och ungdomsböcker utan även facklitteratur längs ena kortsidan. De fanns i ett vad jag då uppfattade som ett mycket stort rum. Resolut började jag läsa enligt den systematiska indelningen och började med A - bibliotekväsende. Sedan betade jag av sektion för sektion och lade grunden till en god allmänbildning, vilket också var mitt syfte. Även uppslagsböcker slukade jag, allt från den om olika typer av berusningsmedel och den med summeringar av operahandlingar. Allt memorerade jag för säkerhets skull. Det gick av bara farten. Vad skönlitteraturen bestod av minns jag inte. Det som fängslade mig var utbudet av kunskap.

Numera är bokutbudet förlamande stort, böcker finns överallt. Det är inte bara stora traditionella som bokhandlar finns i mitt närområde dag, utan överfulla pocketshoppar här och där. Fulla av frestelser. Sedan finns ju eböcker att tillgå, miljoners miljoner, som bara är att ladda ner på läsplattan. Hur ska jag välja? Vilken ska jag ta? Hur ska jag under ett kort människoliv hinna med att läsa och ta del av alla de världar de rymmer som jag med nyfiken längtan vill erövra? Som åsnan mellan hötapparna vacklar jag fram och åter mellan bokhyllorna i mitt hem, lyfter ut en roman tövande, ställer in den igen. Försöker bestämma mig. Och i slutändan spelar jag ett fånigt spel på Facebook i stället, mitt sätt att sticka huvudet i sanden.

Det är nog en variant av Florensjuka som kommer över mig då, vilket är namnet på ett syndrom som turister råkar ut för. De drabbas av staden och alla dess kulturhistoriska minnen, alla fantastiska målningar i museer och kyrkor, alla enastående byggnadsverk - och insikten om att de under sin korta vistelse där bara kan ta del av en bråkdel av det leder till att de låser in sig på sitt rum. De klarar inte av att hantera urvalsfrågan.

- Posted using BlogPress from my iPad

Inga kommentarer: