torsdag, mars 21, 2013

Nene Ormes: Udda Verklighet 2010

Så har jag läst ut min andra svenska fantasyroman. Den första var Amatka, se tidigare post. En första version av den här texten publicerades för en dryg månad sedan, men jag hade nog trott att jag skulle ha tid att redigera den strax efteråt. Nu är det gjort och framförallt recensionsdelen på slutet är utvidgad och mer rättvisande.

Udda Verklighet av Nene Ormes är första delen av en trilogi. Det verkar vara det vanligaste formatet. Varför det ska vara så svårt att berätta sin historia i en bok eller för all del två eller fyra förstår jag inte. Lyckligtvis är trilogins delar korta, så då vågar jag att ge mig på den. Annars tvekar jag oftast just för att jag har begränsat med tid för nöjesläsning. Vem vill bli sittande ett helt år med en och samma trilogi där varje del är på 500-800 sidor?

Över till ämnet. Titeln anspelar på huvudpersonens förnamn som är just Udda. Och Uddas verklighet är sannerligen Udda. Hon arbetar på ett call center som marknadsundersökare, för övrigt ett yrke som hon delar med Amatkas huvudperson. Återspeglar det månne den generationens erfarenheter av arbetsmarknaden?

Udda vantrivs med sitt arbete, men har inget val. Hon har ett handikapp som gör det svårt för henne att hitta roligare eller mer välbetald sysselsättning. Udda har plågsamma mardrömmar nattetid och om dagen egendomliga hallucinationer, vilket gör henne ständigt trött. Dessutom oroar hon sig över dessa tecken på möjlig psykisk sjukdom. Udda kan aldrig på förhand veta när hon orkar gå till jobbet och få arbetsgivare skulle nog acceptera hennes beteende.

Hennes arbetsledare Annika är märkligt tolerant mot Udda som pga sitt handikapp har svårt att anpassa sig till normala arbetstider. Hon kommer och går litet som hon vill. Trots det skildras Annika på ett i min mening onödigt osympatiskt vis. Jag tycker nog att hennes krav är fullt begripliga, för det enda hon begär är att Udda när hon väl är på plats ska fokusera på arbetet och inte ägna sig åt privatsurfande.

Udda som är strax över 20 förefaller barnslig i mina ögon. Hon ägnar sig åt att sura över de få krav som ställs på henne och känner sig illa behandlad, vilket i sin tur ger mig som inte hör till de sentida curling-generationerna ett osympatiskt intryck. Vilken arbetsgivare skulle acceptera att inte veta om en anställd tänker komma till jobbet eller ej, eller om hen kommer försent eller i tid, eller om hen gör det hen har betalt för eller ej? Oavsett lönenivån eller om arbetet är trist eller roligt så har man inte rätt att bete sig hursomhelst.

Nåväl, Annika skildras ur den omogna, psykiskt labila Uddas perspektiv så med hänsyn till hennes besvärande mardrömmar och hallucinationer kanske man får ha visst överseende. Även om kommentaren: Väx upp! Var tacksam över det du har, många arbetslösa skulle vara glada över att ha ditt jobb! Liksom hänger på tungan. Nåväl, Udda kastas in i ett märkligt äventyr som lyckligtvis uppdagar bättre sidor hos henne. Det visar sig att hon inte alls är psykiskt sjuk, utan hennes drömmar är liksom hennes hallucinationer sanna.

Udda har en granne som också är god vän. Han vill hjälpa henne och när hon drömt en otäck dröm som utspelar sig på en identifierbar plats på Malmö Bangård ger sig Daniel iväg för undersöka stället. Ett mobilsvarmeddelande från honom när han kommit fram är det sista hon hör av honom. Vartefter dagarna går utan att han återvänder växer oron och Udda tar ledigt från arbetet för att försöka hitta honom.

Under sitt sökande får hon klarhet i vem hon är och att hon tillhör en sällsynt variant av människosläktet som har märkliga gåvor. De kallar sig de Sära. Hennes gåva visar sig vara den mest märkliga och den mest farliga.....

Romanen kan kategoriseras som samtida urban fantasy och är en påtaglig avläggare till Neil Gaimans Neverwhere som utspelar sig i Londons okända undre värld och då avser jag inte den kriminella utan den fantastiska. Även Malmö i Nene Ormes tappning har i likhet med denna en okänd dimension eller parallell verklighet där det lever människor som inte är som vi andra och spänningen mellan den vardagliga världen och den fantastiska är en viktig del av handlingen. Viktigt i Neverwhere är Londons märkliga platsnamn som spelar en särskild roll som motor för berättelsen. Kring dem vävs berättelser i berättelsen som förklarar dem utifrån Gaimans historia. Den kopplingen finns inte i Ormes roman, vilket ger den en egen särprägel. Fokus ligger hos henne mer på gestalterna än på staden som sådan.

Till skillnad från Gaimans sära i det underjordiska London som inte längre kan ses av vanliga människor, så rör sig Ormes karaktärer lika obehindrat i vardagens Malmö som i dess parallellverklighet. De kan ha vänner som inte känner till deras sanna identitet, de har i likhet med Udda fullt normala arbeten, men de har tillgång till en annan värld. De sära är inte alltid goda, utan de kan vara otäcka och mörka varelser. Om de inte är de så är de i vart fall grå, inte svart-vita i moraliskt hänseende, vilket är mer realistiskt samtidigt som det också för dem bort från det arketypiska och mytologiska.

Nu hör inte originalitet till det mest eftersträvansvärda inom spekulativ fiktion, utan goda variationer på befintliga teman är inte bara fullt acceptabelt utan en viktig poäng. Ormes berättelse har tillräckligt av egenkaraktär för att bli läsvärd samtidigt som det ger litet extra att kunna jämföra med Neverwhere och se hur hon har hanterat temat.

Udda Verklighet är dock språkligt sett inte lika jämn som Amatka. Det märks tydligare att den är ett förstlingsverk. Vid en andra upplaga vore det bra om författaren bearbetade språket. De första kapitlen framförallt är stilistiskt trevande med många anglicismer och krystade försök att skapa överdrivet litterära formuleringar. Även grammatiken slår ibland slint. Men vartefter mognar romanen språkligt, misstagen blir allt färre och den blir mer driven. Det här är typiska nybörjarproblem men är onödiga irritationsmoment i en i övrigt spännande historia. Jag ser fram mot att få följa Udda på hennes äventyr i nästa del av trilogin.

Inga kommentarer: