fredag, september 13, 2013

Förnuftet har segrat i striden om bebyggandet av Seminarieparken

Det är med stor tillfredställelse som jag idag kan konstatera att mark- och miljödomstolen är av samma uppfattning som jag själv och som jag i egenskap av utbildad arkitekturhistoriker gav uttryck för i min och Ilona Szatmari-Waldaus debattartikel för ett par år sedan. Seminariet med omgivande trädgård är en omistlig kulturmiljö av riksintresse där en irreversibel åtgärd som byggande av bostäder i själva trädgården hade åsamkat miljön ohjälplig skada. Se artikel i UNT. NCC bör dra konsekvenserna av detta och i stället skänka Uppsalaborna en fin miljö - tänk vilken goodwill den gesten skulle skapa -  vilket marknadsföringsvärde! Eller också kan kommunen göra som vi föreslog - erbjud NCC ett motsvarande område i en mindre känslig miljö som kan bebyggas. I ett blogginlägg i Humaniorabloggen i UNT har jag också något år senare föreslagit att Seminarieparken skulle kunna göras till en skulpturpark och ett kulturcentrum för den sidan av stan. Kanske dags att pröva den idén?

Inga kommentarer: