onsdag, september 25, 2013

Tröga kommunikationslinjer

Antingen är det trådlösa nätverket svajigt idag eller också har jag överskridit min kvot MB med mitt idoga administrerande. För sedan jag kom har jag varit mentalt närvarande i Uppsala i en utsträckning jag inte hade tänkt mig pga administrativ kris på jobbet.

Att ordna exkursionslogistik är ett Sisyfosarbete. I stället för att det blir allt mindre att göra, så har uppgiften växt och blivit synnerligen ohanterlig för en som inte är hemmavid. Resebyrån meddelar att tåg det kan den boka men vill ha alla namn och veta vilka som har studentkort. Det tar en timma att lokalisera allas epostadresser igen, maila och fråga ang studentkortet, eftersom jag blir utkastad från nätet hela tiden. Så ska jag vakta eposten för att snabbast möjligt rapportera tillbaka till resebyrån.

Men se vandrarhem kan resebyrån inte ordna, bara dyra hotell som tillhör kedjor med vilka staten har avtal. Konstigt, jag hade liksom föreställt mig att upphandlingens syfte var att spara pengar? Men oftast blir allt så mycket dyrare. Nåväl, jag försöker boka vandrarhemsrum själv online, men det går inte för STF vill att man betalar med kreditkort och inte vill jag ligga ute med 5000 kr för statens räkning.

Jag skriver hem igen och efterlyser om det går att använda institutionens kreditkort till detta, men något sådant finns inte längre. I stället föreslås faktura, vilket vandrarhem inte vill utfärda, eller att jag betalar med "mitt" tjänstebetalkort - något sådant har jag givetvis inte. Moment 22. Jag skriver tillbaka och frågar om det finns någon på arbetsplatsen som har ett sådant och kan boka i stället för mig? Än så länge inget svar, hoppet är det sista som dör, men det blir förmodligen nej.

Detta tar tid från den forskning som jag hade tänkt syssla med här nere och det retar mig desto mer då jag betalar vistelsen ur egen ficka, d.v.s jag bekostar flyg, logi och kost privat, trots att jag är här för att kunna arbeta - koncentrerat och ostört var tanken (*haha*). För humanister finns dessa kulturinstitut där det är billigare logi än på hotell för att vi ska ha råd att vistas här. Men det är INTE så att arbetsgivaren betalar för att man ska kunna utnyttja dem annat än undantagsvis - till skillnad från naturvetenskapliga laboratorier som givetvis bekostas av staten eller forskningsfinansiärer av olika slag. Nej, det får man ordna själv, antingen via sin lön eller om man har turen att få ett stipendium. Det sistnämnda går normalt inte till professorer utan till unga fattiga doktorander eller nydisputerade, vilket förstås är i sin ordning.

Nåväl, jag är van att betala själv. Men då ska jag inte behöva göra annat än det jag själv planerat att göra tycker jag. Det är det som irriterar mig mest, att jag förlorar forskningstid och får betala för den förlorade tiden själv.

Inga kommentarer: