onsdag, juli 23, 2014

Harry Potter Exhibition i Norrköping - några tankar

Åkte i lördags kväll till Norrköping efter att på fredagen ha upptäckt att en mycket ambitiös vandringsutställning om Harry Potter-filmerna i samverkan mellan Global Experience Specialists och Warner Brothers fanns där. Biljett beställde jag till söndag morgon. Marknadsföringen kan inte ha varit särskilt effektiv då den inte nått sociala medier i någon större utsträckning. Den har varit på vandring sedan 2009 och passerat storstäder i USA och Kanada, bl.a. New York. Nu är den uppbyggd i den tekniska hallen på Norrköpings fotbollslags hemmaarena Nya parken. Förmodligen var det det enda utrymmet som var stort nog och även om det inte är så charmigt utifrån fungerar det väl.

Varför den har sin Europapremiär i Norrköping och inte i storstäder som Stockholm eller Malmö eller Göteborg är litet förvånande. Min misstanke är att företaget som skapat utställningen tittat på en karta av Sverige och föreställt sig att Norrköping ligger mitt i landet och därför vore lätt att nå från övriga städer. Jag misstänker också att det antagandet inte var helt korrekt. Norrköping en lördag kväll slog mig inte som den mest livade platsen trots det fantastiska balsamiska vädret. Även om det var ett flertal barnfamiljer på plats söndag morgon, så rådde inte någon större trängsel. Synd på en rolig utställning, som bör locka fans från när och fjärran.

En anledning till varför besökare inte satt snurr på sociala medier och enligt min mening ett stort misstag av arrangören är att det råder fotoförbud. Den enda fotomöjligheten är när besökarna kommer in på utställningen där alla som vill får låna elevhemshalsdukar och trollspön för en gruppbild framför en blue-screen. I butiken kan man sedan om man vill köpa en eller flera bilder med bakgrunder av filmaffischkaraktär. Visserligen ett roligt minne, men då det är schablonartat och inte knutet till personliga upplevelser av utställningens miljöer och föremål. Efter besöket kan man köpa en minnesbok eller utställningsguide som det kallas, men det fungerar inte som ersättning för selfies. Därför är det här blogginlägget oillustrerat och därmed tråkigare, därför finns inget foto knutet till min Facebookstatus, vilket innebär att det inte finns något lockbete för läsare.

Utställningen överträffade faktiskt mina förväntningar med uppbyggda scenerier och ett överflöd av föremål och dräkter som hade använts i filmerna. Ja, det var jättekul att få se det i verkligheten, att få titta närmare på Harry's säng i dormitoriet, stå öga mot öga med dödsätare i deras metallmasker, få se Bellatrix klänning och Voldemorts sidenrock. Ja, den som uppskattade filmerna om Harry Potter bör definitivt besöka utställningen även om det innebär en längre resa. Men samtidigt var denna horror vacui dess svaghet, att ta in utställningen blev för min del nästan omöjligt. Det hade gett mig mer om jag kunnat ta foton av det JAG tyckte var intressant för att kunna titta på efteråt och kunna visa för mina vänner. Sannolikheten att de skulle besöka utställningen också hade varit större, för det hade varit mer inspirerande än de här torra raderna.

Utställningen var också förvånansvärt konventionell till utformningen, jag hade förväntat mig mer innovativa tekniker. Platta skärmar visade porträtten som hänger på Hogwarts och körde loopar med scener ur filmerna, musiken spelades nonstop i bakgrunden vilket skapade problem när det var något annat som var tänkt att höras. Skyltar konkurrerade med audioguiderna, bådadera var förvånansvärt icke-informativa. Ofta fick man bara veta att föremål X kunde ses i film Y av skylten, medan audioguiden gav små snuttar ur intervjuer med de som skapat scenerier och dräkter. Det var ungefär som extramaterialet på en DVD, men betydligt kortare.

Böckerna nämndes överhuvudtaget inte, men med tanke på att de flesta svenskar läst dem innan de såg filmerna hade beskrivande citat här och var som komplement gjort det hela mer spännande. Berättande inslag i audioguiderna med korta uppläsningar och med utdrag ur skådespelarnas dialoger vid sidan av intervjuerna hade lyft utställningen åtskilligt, världsskapandet kom pga det lakoniska tilltalet inte till sin rätt. Det var som om mönstret var skyltar på konstmuseer som talar om vem som gjort en målning, vad den kallas och när den målats - men ingenting mer. Resten överläts åt besökaren. De såldes för övrigt inte i butiken och inte heller filmerna lustigt nog.

Det var betydligt mindre av interaktivitet än jag förväntat mig även om det var roligt att pröva på att dra upp alrunor, kasta Quidditchdunkare och provsitta i Hagrids fåtölj. Men man vill alltid ha mer - som en trollkarlsduell eller få besöka "room of all requirements", ja, kanske få stå öga mot öga mot honom-vars-namn-inte-får-nämnas osv. I stället för en traditionell museibutik i slutet av utställningen hade försäljningen kunnat vara integrerad med den och utspridd. Besökarna hade kunnat få besöka Ollivander's för att pröva ut sin egen trollstav eller köpa godis och trollerisaker av Weasley-tvillingarna.


Inga kommentarer: