måndag, september 29, 2014

Generika

För ett tag sedan fick jag ett recept utskrivet av läkare på allergimedicinen Aerius. På det apotek jag brukar använda fanns inte medicinen i lager och jag erbjöds i stället generika-preparatet Desloratadin. Även om jag hade nästan slut på Aerius tackade jag nej till generikan och bad dem beställa Aerius i stället. Jag är beredd att betala den extrakostnad som det innebär för mig som kunde då jag har råd med det, däremot tycker jag inte att det är okey att jag dessutom ska behöva vänta en vecka extra innan jag får den medicin jag vill ha och som läkaren ansett att jag bör ha. Än värre är att nya, effektivare mediciner, som är dyrare för att patentet ännu inte gått ut faktiskt inte tillhandahålls, utan i stället erbjuds man äldre, mindre effektiva mediciner som är billigare i väntan på att patentet på den bättre medicinen ska löpa ut så att konkurrenterna som inte haft kostnader för att utveckla den kan börja tillverka generika. Gissa vad det innebär för viljan hos företagen att ta ansvar för utvecklandet av nya. bättre mediciner? Om inte annat kanske de i längden får svårt att ha råd med det. Det finns två viktiga orsaker till mitt ställningstagande, ett personligt och ett som kan kallas socialt ansvarstagande.

Den personliga orsaken är att även om ett generika-medel innehåller samma verksamma substans som originalet, så är det inte säkert att övriga ingredienser är desamma. Det kan påverka medicinens prestanda eller åtminstone leda till mindre lyckade konsekvenser för användaren som då mina föräldrar fick allergiska besvär av ögondroppar då de byttes ut mot generika. Min mamma visade sig vara allergisk mot konserveringsmedlet i det andra preparatet, vad min pappa reagerade på vet vi inte. Men reaktionen försvann när han fick originalet i stället. Jag väljer ofta att ta det säkra före det osäkra och köpa originalet, även om det är dyrare. På samma sätt föredrar jag faktiskt att få tillgång till det dyrare och bättre preparatet i stället för det äldre och mindre effektiva. Jag har råd, men alla har inte det. Ska det verkligen behöva vara så att de som inte kan betala mellanskillnaden ska behöva nöja sig med en mindre effektiv medicin? Att nya mediciner kan vara mycket dyra och kanske blivit ännu dyrare beror ju på att det kostar miljarder att utveckla dem och företagen måste få ut den investeringen på den korta tid som patentet gäller. Alltså måste de slå ut investeringskostnaden framförallt inom den period då de har ensamrätt på den.

Den andra orsaken är att läkemedelsföretag tar ett stort ansvar för att utveckla nya läkemedel. Det är dyrt, eftersom det tar långt tid och kräver kostsamma försök som inte alltid lyckas. De flesta experiment leder faktiskt inte till nya mediciner. För att säkerställa att mänskligheten inte behöver uppleva en ny neurosedyn-skandal kan det ta allt från tio till trettio år att ta fram en ny medicin på ett säkert sätt. Under den tiden ska läkemedelsföretaget betala för lokaler, utrustning, löner, experiment m.m. utan att säkert veta om det får utdelning för investeringen då det inte alltid är så att en medicin faktiskt kommer ut på marknaden.

Vinsterna för läkemedelsbolagen går i första hand till utveckling av nya läkemedel för annars skulle företagen inte kunna växa, då patenten för mediciner med tiden löper ut. Om utvecklandet av nya mediciner görs olönsammare kommer viljan att ta fram dem att minska hos företagens ägare, vilket inte borde förvåna någon. Detta vore till men för mänskligheten. Visst vore det fantastiskt om läkemedel utvecklades av altruistiska skäl, men det skulle vara svårt att få fram så mycket pengar på donationsväg. Det finns inte så många Bill Gates och det krävs trots allt tillgångar i den storleken för att kunna finansiera framtagandet av nya mediciner.

Jag ha tyckt mig se en tendens idag att stora läkemedelsföretag lägger ner laboratorieverksamhet då räntabiliteten på investeringarna att ta fram nya läkemedel minskar för att i stället köpa upp mindre företag med lovande preparat där experiment tagit medicinen fram till sista teststadiet. Därmed minskar de osäkerhetsmarginalen och maximerar vinsten. Kostnaden för att ta fram nya läkemedel har då flyttats till dessa mindre entreprenörer som kanske slumpmässigt fått en god idé som de vill utveckla. Inte sällan kommer deras startkapital från privata och offentliga stiftelser dit vanliga människor som du och jag skänkt pengar. Dessa stiftelser är inte så många och det är bara mycket få sjukdomar som lett till bildandet av sådana. Det innebär i sin tur att en klok forskare riktar in sig på just dessa sjukdomar där det finns pengar att få och inte på sjukdomar där det inte finns pengar att få, oavsett hur angeläget det kan vara att ta fram nya mediciner mot de senare. Inte sällan har skattefinansierad forskning vid universitet bidragit till utvecklingen av de små aktörernas mediciner i stället för kommersiella intäkter.

Som konsument betalar jag alltid kostnaden för läkemedelsutveckling oavsett om det sker på apoteket, via donationer eller via skatten. Genom att köpa originalmediciner på apoteket som kostar litet mer stöder jag de stora företagen med välutvecklade laboratorier, lång erfarenhet och bred produktlinje, eftersom jag är övertygad om att det i längden är ett hållbart sätt att säkerställa att det finns kompetens på bredden. Genom skatten och frivilliga donationer stöder jag små företag med små laboratorier, där människor som fått en idé kan pröva den. Men jag vill inte helt förlita mig bara på de små entreprenörerna som ofta bara kan satsa på att utveckla EN enda medicin, dels minskar antalet mediciner som kan utvecklas, dels blir konsekvenserna större om det inte lyckas. Framförallt så vill jag inte att merparten av läkemedelsutvecklingen landar på skattekontot, eftersom det sannolikt kommer att leda till minskad forskning i framtiden då det inte går att skattevägen kompensera för bortfall av forskning hos stora kommersiella aktörer då det inte finns lika mycket pengar att tillgå. Det handlar inte om att sänka skatter, tvärtom så har jag inte något emot att betala skatt. Men jag tror helt enkelt inte att det räcker.

Men det är helt OK att erbjuda generika, så att den enskilde själv får välja om man vill betala litet extra eller ej. Däremot får det inte bli så att generika är det enda som finns att tillgå, för  jag är övertygad om att det kommer att hindra utvecklingen på den medicinska fronten. Den kommer att gå långsammare då företagen blir försiktigare och inte vågar ta kostnader för osäkra investeringar på samma sätt som innan. Viljan att låta mediciner som är storsäljare subventionera framtagandet av mediciner för mer ovanliga sjukdomar kan också minska eller än värre så kan det ekonomiska utrymmet blir för snävt.


Inga kommentarer: