fredag, september 01, 2017

Bill Viola, Drottningen och jag

En sådan rubrik känns litet cool. Idag var det vernissage i Uppsala domkyrka av en utställning med fem videoverk av den amerikanske konstnären Bill Viola, ett sjätte är utställt på Konstmuseet där eftermiddagen avrundades med bubbel och snittar från Kajsas kök. Inte bara jag och ett urval kolleger deltog, utan även drottningen som tillbringade hela eftermiddagen med de utställda verken. Konstnären representerades av sin hustru och som det formulerades vid vernissagen medskapare Kira Perov.

Detta var nog Sveriges mest välbesökta vernissage genom tiderna för när jag blickade bakåt över bänkraderna tror jag faktiskt att det var i det närmaste fullsatt och domkyrkan rymmer 1800 sittande. Bill Viola förtjänar uppmärksamheten i högsta grad, men det är nog så att kungligheter drar mer än konstnärer. Slutsatsen blir att det bästa stödet till konstlivet som kungafamiljen skulle kunna bidra med är att flitigt delta i vernissager, så att fler svenskar upptäcker att konst kan vara både tankeväckande, inspirerande och berörande när den är som bäst.

Den stora skaran som i Drottningens kölvatten vandrade runt och tittade på verken gjorde det litet svårt att ta sig fram till skyltarna med titlarna på dem, så det får bli ett senare inlägg med dem. För givetvis ska jag återvända och begrunda dem närmare under de två månader som de finns i Uppsala. Det vore också roligt att åka till Bilbao där man satt upp en stor retrospektiv med Violas verk, som öppnade sista juni och pågår till 9 november i år, för det ger mersmak när man fått stifta bekantskap med hans arbeten.

Indirekt har jag faktiskt haft skäl att bekanta mig med hans arbeten tidigare i mitt liv eftersom jag som universitetslektor i Lund handledde en C-uppsats som behandlade dem. Men den gången var det bara stillbilder som fanns tillgängliga för mig eftersom jag dumt nog inte hade möjligheten att besöka en utställning som i början av 2000-talet ägde rum i Stockholm.

Vem är då Bill Viola? En av världens främsta videokonstnärer helt enkelt. Läs mer: http://www.billviola.com/biograph.htm där det finns förteckningar över hans verk. Faktum är att det även går att beställa ett urval av hans äldre videoverk som privatperson. Då varje verk tar lång tid att ta till sig och känna in sig i tänker jag inte kommentera dem här. Det får, med litet tur, komma i ett senare blogginlägg i höst.

Inga kommentarer: